Tusen meter? Jovisst, och så är det även på järnvägen, åtminstone normalt.
Men på järnvägen kan, undantagsvis, en kilometer vara både längre och kortare än tusen meter. Det beror på att man genom årens lopp kan ha rätat ut en kurva och banan därmed fått en närmare sträckning. Även tvärtom förekommer, om man exempelvis byggt en ny bro i ett annat läge än tidigare då kan banan ha blivit lite längre. Att räkna om längdmätningen (från noll) vid sådana här förändringar är inte realistiskt eftersom alla stationer, signaler, vägar, tunnlar och allt annat efter järnvägen har sin positionering i systemet.
Nollpunkten för de (ursprungligen) statliga svenska järnvägarna utgår ofta från Stockholm, ungefär vid utgången från centralhallen till spår 10 sitter en nolla målad på perrongkanten, vilket är nollpunkten.
Det här innebär att alla positioner utefter järnvägen benämns efter ett kilometertal, plus ett antal meter. Men eftersom kilometerns längd ibland kan variera gäller att man räknar från en kilometerstolpe och ett antal meter framåt i längdmätningen, oavsett hur nära man står nästa kilometerstolpe.
Som exempel, på sträckan Stockholm-Uppsala har vi driftplatsen Märsta med infartssignalen (dvs driftplatsens början) vid 35+797 enligt längdmätningen, det innebär kilometer 35 plus 797 meter från Stockholm. Stationshuset vid 36+773, och vägsignalen för Brobyvägen vid 36+991, härifrån siktar vi kilometer 37.
Men om man i stället väljer Arlandabanan (som viker av i Skavstaby, norr om Upplands Väsby och kommer tillbaka i Myrbacken, söder om Knivsta) så är det vägvalet längre.
Man har på denna bana gjort så att från punkten 42+962 till 43+000 (vilket borde vara 38 meter), så är denna ”38-metersbit” 4730 meter lång.
Således kan man säga att ”kilometer 42” på Arlandabanan är 5692 meter lång.
