Om Flowagency

En kommunikationsbyrå med fokus på digital kommunikation, film/foto och kommunikationsstrategi. Hos oss får du, ditt team och ditt varumärke strategi, kreation och produktion som skapar flow i din affär.

Karpmans drama-triangel

Har du hört talas om Dramatriangeln (The Drama Triangle)? Det är en modell över roller och interaktioner i personkonflikter, skapad av psykiatern Stephen B. Karpman.

En dramatriangel uppstår när någon person ikläder sig rollen som Anklagare eller Offer. Den personen känner sen behov av att ”värva” andra personer i konflikten – ingen vill ”vara ensam i eländet”. Det händer ofta att en person uppmuntras att gå in i situationen som ”Hjälpare”. Spelarna i dramat tar på sig roller som inte är statiska utan man kan röra sig i olika roller i triangeln och därför kan olika scenarion utspela sig.

Personerna som deltar i dramat får sina ofta både outtalade och omedvetna psykologiska behov tillfredsställda på ett sätt som de själva anser motiverat. Var och en agerar på ett sätt som fyller de egna behoven. Det är dock en destruktiv dynamik som pågår som inte leder till att människor är sitt bästa jag eller att människor och/eller relationer utvecklas på ett positivt sätt.

Vi kan alla känna igen oss i detta. Vi kliver alla då och då in i någon av dessa roller. Med personlig mognad kan man lära sig känna igen när man gör det och aktivt ta sig därifrån. För det gynnar inte någon av oss att vi spelar upp dessa draman sinsemellan. Det vi i stället generellt behöver träna på är respekt, ödmjukhet och dialog så att vi kan möta varandra i det.

 

 

 

Bild: Skapad av Solberga station AB utifrån modellen ”Karpmans dramatriangel”.

Bromssträckor med tåg – visste du att…?

Om man kör ett X2000-tåg i 200 km/h och sedan behöver bromsa för att något händer på spåret så är bromssträckan från 200 km/h till stopp ca 1700 meter. På helt plan mark.

Ett godståg i 100 km/h har en bromssträcka på ca 1000 meter från 100 km till stopp.

Källa: ”Den svenska järnvägen” av Sven Bårström och Pelle Granbom, utgiven av Trafikverket.

Lägg därtill att när man väl hör tåget komma så är det i princip redan framme där man står…

 

 

 

 

Bild: Pixabay/Picudio

Säkra beteenden

Jobbar du på ett ur olika perspektiv säkert sätt? För oss i järnvägsbranschen är säkerheten central – men genomsyrar den oss både externt och internt?

När man pratar om säkerhet så handlar det oftast om fysik och teknik. Säkra beteenden innefattar detta men också organisatoriska och sociala faktorer, och då pratar vi oftast om trygghet. De sitter ihop de där två, säkerhet och trygghet. Enkelt skulle man kunna säga att vi vill vara säkra så att vi inte får en nedfallande travers i huvudet och vi vill vara trygga så att vi inte får en kniv i ryggen av någon.

När man pratar om säkerhet så är säkerhetsmedvetenhet hos de som berörs viktigt och ett begrepp som används är säkerhetsmognad. För att exemplifiera säkerhetsmognad så beskriver vi i dag den s.k. Bradley-kurvan (The DuPont Bradley Curve).

Se bilden. Vertikalt är olycksfallsfrekvens, dvs. antalet olyckor som sker i organisationen. Horisontellt är relativ kulturell styrka, dvs. säkerhetsmognaden i kulturen i organisationen. Ju lägre mognad, desto fler olyckor – ju högre mognad, desto färre olyckor.

”The stages of the DuPont™ Bradley Curve™” beskriver fyra steg av säkerhetskulturmognad:

  • Reaktiv – Människor går till jobbet och kör på, man går på instinkt och reagerar, tar inte ansvar och tänker ”olyckor händer”, även om det innebär en viss oro. När något händer så lär man sig relativt lite av det utan går vidare, säkerheten ligger liksom utanför en själv.
  • Beroende – Människor ser på säkerhet som regler man måste följa, regler som någon annan satt upp – så när ”någon annan” inte är i närheten så följer man dem kanske inte heller… Olycksfrekvensen minskar men ansvaret är chefens eller någon annans snarare än ens eget.
  • Oberoende – Människor tar ansvar och tänker att de själva kan göra skillnad med sina handlingar. Fokus är på att skydda sig själv. Olycksfrekvensen minskar ytterligare.
  • Ömsesidigt beroende – Arbetsgruppen och alla människor i den känner gemensamt ägande och ansvar för säkerhetskulturen. Fokus på att tillsammans bry sig om och skydda både sig själva och varandra och andra. De tänker att det är möjligt att undvika skador om alla bara drar sitt strå till ”säkerhets-stacken”.

Man kan ha hög säkerhetsmedvetenhet men ändå vara en risk och inte jobba säkert i tre olika situationen: man är trött, man är stressad och/eller man är hemmablind. Det ska man ha med sig, ingen av oss är ofelbar. Vi behöver hjälpas åt om vi ska jobba säkert.

Därför skickar vi här med sju frågor att ställa sig inom gruppen/teamet:

  • Var är vi i vår grupp när det gäller säkerhetsmognad och säkerhetskultur?
  • Hur är vår attityd gällande säkerhet, säkerhetstänkande och säkerhetsbeteende – är det t.ex. tufft att jobba säkert eller tufft att ta lite risker en gång ibland?
  • Vad är positiva beteenden hos oss när det gäller säkerhet?
  • Hur ger vi varandra positiv återkoppling när någon gör något som är bra för säkerheten?
  • Vad är negativa beteenden hos oss när det gäller säkerhet?
  • Hur ger vi varandra konstruktiv kritik när någon gör något mindre bra och hjälper varandra att bli allt säkrare både som individer och som team?
  • Vad mer kan vi göra för att tillsammans hjälpas åt kring säkra beteenden och främja en god säkerhetskultur?

 

 

 

 

Bilden skapad av Solberga station AB utifrån modellen ”The stages of the DuPont Bradley Curve”.

 

 

Vi kan stötta företag, inte berg

Järnvägen mellan Göteborg och Borås byggdes på 1890-talet. Terrängen är på många ställen väldigt kuperad, det gör att banan har många kurvor och flera tunnlar. Sträckan längs sjön Gröen mellan Mölnlycke och Landvetter är inget undantag, för att få en bättre linjeföring rätade man redan på 1910-talet vissa kurvor, i samband med detta tillkom några tunnlar.  Vid en av dessa tunnlar behövde berget stöttas, detta gjorde man på ett okonventionellt sätt med en betongkonstruktion som gick över spåret. När bilderna togs var banan avstängd för spårbyte, här ser vi de nya rälerna utlagda på utsidan.

Efter spårbytet fick banan helsvetsad räls på betongslipers, i samband med detta togs stöttan bort och berget förstärktes med en annan metod.

/ Ulf Smedbo

 

 

 

Foto: Ulf Smedbo 1990-08-01

 

2022-09-09T12:01:22+02:002022-09-20|Historia, Infrastruktur, Järnväg, Riskhantering, Säkerhet, Spår|

Margareta om varför hon gillar sitt jobb

Vi frågade vår konsult Margareta Carlsson vad hon gillar med sitt jobb?

– Jag tycker om att kunna bidra och göra reell nytta med det jag gör. När jag får det så tycker jag att arbetet är givande för mig. Jag tycker också om variation. På Solberga station AB får jag träffa många olika typer av företag, grupper och individer i en mängd olika uppdrag. Det är allt från individuell coaching och workshops med grupper till ledarskapsutbildning och bistånd i strategiska system. Så jag har ett varierande arbete.

– Då jag jobbar både som managementkonsult och som ICF Professional Certified Coach så får jag insyn i mycket, i allt från individnivå till ledningssystem, inom ramen för den konfidentialitet jag jobbar under. Det tycker jag är intressant, för jag gillar att lära nytt och det får jag göra nästan varje dag i mitt arbete, på ett eller annat sätt.

– Att vi sedan alla utgår hemifrån och arbetar på distans och själva styr vår egen arbetstid vilket gör att jag kan bestämma både när och var jag vill jobba är också något jag trivs väldigt bra med.

 

 

 

Foto: Daniel Wiktorsson, DW Design.

2022-09-12T16:15:51+02:002022-09-15|Om oss på företaget|

Guide till ändringar i lagar om järnväg

Vi har precis skickat ut kvartalets nyhetsbrev från oss. Den här gången innehåller det en liten guide till ändringarna i lagar om järnväg. Från och med den 1 juni 2022 har Järnvägslagen (2004:519) ersatts av fyra nya lagar. I nyhetsbrevet går vi igenom översiktligt vad de innehåller för att få en överblick. Utöver det lite forskning kring förseningar i järnvägstrafiken resp. miljöer man mår bra av. Du kan läsa nyhetsbrevet genom att klicka här.

Och du, för att vara säker på att du får vårt nästa nyhetsbrev anmäl din mejladress här (scrolla ner på sidan lite). Nyhetsbrevet skickas generellt ut en gång i kvartalet och innehåller information om nya lagar inom järnväg och arbetsmiljö plus andra inspel för reflektion på dessa områden och ledarskap.

Vi berättar förstås också om nyheter hos oss eller i våra tjänster, när sådana finns.

Varmt välkommen!

Bild: Solberga station AB.

2022-09-12T16:12:13+02:002022-09-13|Järnväg, Lagar, Nyheter, Regler|

Den mänskliga faktorn i järnvägslagstiftningen

År 2020 kom nya reglerna i järnvägslagstiftningen. EU/1158/2010 skulle fasas ut och EU 2018/762 i stället in. Vi har skrivit och föreläst om detta tidigare och vill idag påminna lite om ett stycke som handlar om den mänskliga faktorn:

Integrering av mänskliga och organisatoriska faktorer

Organisationen ska kunna uppvisa ett systematiskt tillvägagångssätt för att integrera mänskliga och organisatoriska faktorer inom säkerhetsstyrnings-systemet. Tillvägagångssättet ska

 

a) innefatta utarbetande av en strategi och användning av sakkunskap och erkända metoder från området mänskliga och organisatoriska faktorer,

 

b) behandla risker kopplade till utformning och användning av utrustning, arbetsuppgifter, arbetsvillkor och organisatoriska arrangemang, med beaktande av mänsklig förmåga såväl som mänskliga begränsningar, och inflytandet på mänsklig prestation.”

 

Vad betyder det här? Hur hanterar vi detta både i våra styrande dokument och ledningssystem och i vår vardag kollegor emellan?

Att reflektera kring idag: Du är en sådan där mänsklig faktor…

 

 

Bild från Pixabay/Raphealny

Duo-coaching

När vi är två som arbetar tillsammans, hur mycket tid lägger vi då på att reflektera kring just vår samverkan?

Att odla samarbete och samverkan är en förutsättning för att organisationen ska fungera optimalt, liksom mål och strukturer för väl fungerande samarbeten. Att både låta varje person vara och göra sitt bästa och samtidigt ha ett tydligt ”vi” att samlas kring och driva.

DuoCoaching fokuserar på just det; samarbetet. Inte på individerna i duon i sig utan på det gemensamma ”vi” som ska verka. I processen utvecklas både duon och individerna.

En duo kan vara två personer i delat/gemensamt ledarskap, en överordnad och en underordnad, en linjechef och en projektledare eller två kollegor. DuoCoaching används med fördel proaktivt för ökad samverkan i duon och kan också användas vid samarbetsproblem eller vid introduktion av nya medarbetare. Vinster är ökad strategisk ledning, ökat engagemang, bättre feedback, effektivare samarbete.

Vår konsult Margareta Carlsson är utbildad DuoCoach. Hon hälsar att det roligaste med de här uppdragen är de där tillfällena när oväntade effekter uppstår – nya lärdomar om sig själv i relation till den andre, om varandra även när man tycker sig känna varandra, om det gemensamma och om det som skiljer och som håller samman. En vinst utöver det som nämns ovan är trygghet i organisationen när olika människor håller samma linje även om man arbetar med olika saker och har olika personlighet.

Om du känner att DuoCoaching kan vara något för dig så hör av dig!

 

Bilden är köpt av iStockPhoto för många år sedan, upphovsman okänd.

Vad är en kränkning i lagens mening?

Frågan om kränkning kommer upp då och då. Är man kränkt om man känner sig kränkt?

En kränkning i lagens mening är ett angrepp mot någons person, frihet, frid eller ära. Kränkning är en egen form av skada, varken personskada eller ekonomisk skada, som regleras i 2 kap. 3 § och 5 kap. 6 § skadeståndslagen.

För att kränkning ska anses uppstå krävs att det är en attack mot någons integritet samt att personen i fråga på något sätt värnar sin integritet och inte själv “bjuder in” till kränkningen. Ex: en person ger sig frivilligt in i ett slagsmål och då kan man inte åberopa att man blivit kränkt av slagen som utdelats under slagsmålet.

När man bedömer kränkning tas hänsyn till omständigheterna. Har handlandet: haft förnedrande/skändliga inslag, varit ägnat att framkalla rädsla för liv/hälsa, riktat sig mot en person som har svårt att värna egen integritet, inneburit missbruk av beroende- eller förtroendeställning och/eller varit ägnat att väcka allmän uppmärksamhet? Sexualbrott, grova våldsbrott och upprepade handlingar ses som grövre kränkningar.

 

”Kränkande särbehandling” avseende arbetsmiljön (Organisatorisk och social arbetsmiljö (2015:4) är handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt. Det är relevant att definiera kränkning och, som Arbetsmiljöverket uttrycker det, ”diskutera vad som kan vara kränkande särbehandling på er arbetsplats”.

Om man inte objektivt definierar vad som utgör en kränkning riskerar man att underminera såväl yttrandefriheten som återkoppling i syfte att utvecklas i arbetet och på arbetsplatsen.

Bagatellartade och ömsesidiga konfliktytor omfattas inte av kränkningsterminologin. Det är en del i alla relationer. Så man kan alltså känna sig kränkt utan att lagligt sett vara det.

 

 

 

Bild: Pixabay/Anemone123.

Aktiv-passiv-reaktiv-proaktiv

Var lägger du ditt fokus och din energi?

 

Nu drar höstsäsongen i gång. Hur ska den utspela sig? Idag förmedlar vi en modell från Margareta Carlsson, som hon skapat och brukar rita då och då när hon arbetar med chefsutveckling. Bilden handlar om huruvida du agerar reaktivt eller proaktivt visavi omvärlden och huruvida du intar en passiv eller aktiv hållning. Din energi och ditt fokus påverkar ditt agerande och därmed dina resultat.

Längst ut på skalan åt det passiva hållet så gör man inte mycket. Synonymer till passiv är exempelvis oföretagsam, sysslolös, initiativlös, viljelös, likgiltig, trög, slö och lat. Längst ut på skalan åt det aktiva hållet så gör man massor. Synonymer till aktiv är exempelvis företagsam, sysselsatt, driftig, effektiv, flitig, rörlig, pigg och vital.

Längst ut på skalan åt det proaktiva hållet tar man kommando över sig själv, sitt liv och sina omständigheter och skapar det man vill uppnå och ha. Längst ut på skalan åt det reaktiva hållet reagerar man på omvärlden och det som händer en, tar det man får och är ett ”offer för omständigheterna”.

Man kan vara reaktiv och passiv och då blir inte mycket gjort alls, och när man väl gör något så blir man något av en skugga (och risk för depression finns). Man kan vara reaktiv och aktiv och då gör man ”tusen saker” och håller sig sysselsatt, men huruvida det är rätt saker man gör eller vad resultatet blir är oklart (och risk för utmattning finns). Man kan vara proaktiv och passiv och det innebär att man inte ”springer på bollar” som inte leder dit man tänkt ta sig. Man kan vara proaktiv och aktiv och då agerar man på sådant som leder mot satta mål.

Vi tar ett exempel: Du vill ut och resa. Agerar du reaktivt så kommer du att vänta på att någon annan tar initiativ till en resa och ”haka på” och så kommer du dit den som arrangerar resan vill, på gott och ont. Om du agerar proaktivt så funderar du på vart du vill resa och tar mått och steg för att ta dig dit. Säg att du vill åka till Danmark. Först och främst har du själv bestämt varför du vill åka dit och är motiverad. Sedan undersöker du på vilka sätt du skulle kunna ta dig till Danmark och väljer det som du tycker passar dig bäst, vi väljer tåget. Du räknar ut när du behöver gå hemifrån för att vara i tid till tåget. Hemma packar det du behöver ha med dig utifrån syftet med resan hur du tänker dig att resan och vistelsen i Danmark ska bli. Du går hemifrån i anpassad tid och ställer dig på perrongen. När det kommer tåg som inte går till Danmark så är du passiv och låter dessa passera. När tåget till Danmark kommer så är du aktiv och kliver på. Du sitter passivt kvar på tåget när det stannar vid olika stationer på vägen och är aktiv när du är framme i Köpenhamn och kliver då av tåget. Du är framme. (Nu börjar nästa steg i resan – vad var syftet med Köpenhamn?)

Så gott som alla är vi proaktiva i vissa lägen och reaktiva i andra. Om man vill, ska eller bör leda sig själv eller andra så behöver vi dock träna på proaktivitet. För att kunna vara proaktiv behöver man ha satt upp visioner och mål för hur man vill vara, vad man vill göra och/eller åstadkomma. Hur vill jag känna mig? Hur vill jag bli uppfattad? Vad vill jag åstadkomma? Vad vill jag jobba med? Hur vill jag leva? Och på arbetet: vilket är mitt uppdrag?

På arbetsplatsen är principen den samma som med resan ovan. Vart ska vi? Vision och mål. Varför ska vi dit? Motivation och engagemang. Hur tar vi oss dit? Strategier och processer. När behöver vi börja respektive vara framme? Tidsramar. Vad behöver vi ha med oss? Förutsättningar och verktyg. Hur vet vi när vi är framme? Tydlighet kring mål. Vad är viktigast och lägger vi mest krut på? Prioriteringar.

När man är reaktiv är det lätt att skylla på andra eller på omständigheterna men kanske är det faktiskt så att man själv inte tagit kommando – för att man inte vet vad man vill, för att man inte vågar, för att det är enklare att låta andra stå till svars… Det kan vara skönt att slippa ta ansvar för sig själv och för det sätt man bidragit till situationen på, men det utvecklar en inte som människa och att skuldbelägga sig själv och/eller andra bygger vare sig självaktning hos en själv eller goda relationer. Åtminstone inte på sikt.

Så dagens reflektionsfrågor är: Var har du själv ditt fokus? Var lägger du själv din energi? Vilka resultat är det du vill uppnå? För dig själv, ditt arbete, dina relationer och ditt liv.

 

Bild: Solberga station AB

Till toppen