Kvalitetsrevision

Idag ställer vi en fråga till vår konsult Michael Carlsson:

– Jag hörde att du var ute på ”kvalitetsrevision” på ett företag. Vad gör ni vid en sådan insats?

Michael svarar:

– Det kan t ex innebära att hjälpa ett företag med att ge en ”utomstående bild” av hur deras interna förvaltning lyckas med att uppnå sina resultat i förhållande till egna krav eller myndigheters krav. Man blir lätt hemmablind, och man har inte alltid dokumenterat alla sina förfaranden, man har dem ”i huvudet” men man har inte beskrivit vad det är man egentligen gör. Kravet på en organisation är att den ska beskriva sina rutiner och dokumentera dem, så att de kan mäta av att den faktiskt också tillämpar och följer dessa rutiner. Om det finns luckor i dokumentationen eller efterlevnaden av sådana rutiner så lever man inte upp till kraven som ställs på en tillståndspliktig verksamhet som järnvägen är. Att ha sådana fel är inget konstigt i sig, det som betyder något är att hitta dem och korrigera dem. Det är där vi kan hjälpa till, genom att ”utmana systemet” som utomstående part, läsa rutinerna, följa upp tillämpningen och utfallet av dem, och lyfta fram de avvikelser vi då kan upptäcka så att det leder till korrigeringar. Det kan innebära allt ifrån att tillbringa en tid tillsammans med någon som har operativa arbetsuppgifter i säkerhetstjänst och se om alla rutiner i arbetet följs, till att ha ett möte med företagets VD och ledningsgrupp och gå igenom hur ansvarsfördelningen fungerar enligt företagets rutiner jämfört med verkligheten, eller göra en bedömning av en leverantör till vår kund, om hur de lever upp till de beställarkrav vår kund kan ha.

Solberga Station järnvägskonsulter

Stambana

– Vad är en ”stambana”?

Kenneth Sörestedt, konsult hos oss, berättar:

– Stambana var benämningen på de ursprungliga järnvägar som staten tog initiativet till att börja bygga i mitten på 1800-talet, ursprungligen under namnet ”Sveriges Statsbanor”, sedermera Statens Järnvägar. Som komplement och anslutning till stambanorna uppmuntrades byggandet av enskilda järnvägar av lokala initiativ – företag, godsägare och privatpersoner. Staten stöttade med förmånliga lån till de järnvägsbyggen som ansågs kunna bära sig. I modern tid har begreppet stambana på vissa ställen kommit att omfatta huvudstråken i järnvägsnätet, även om tillkomsten delvis varit enskild järnväg.

Solberga Station järnvägskonsulter

2021-11-08T14:53:58+01:002021-11-09|Infrastruktur, Järnväg, Spår, Stambana, Tåg|

Svarva hjul

– Jag hörde något prata om att ”svarva järnvägshjul”. Hur fungerar det, kan ni berätta?

Vår konsult Michael Carlsson svarar:

– Hjulets form är väldigt viktig både för komforten och för säkerheten. Eftersom hjulbanan slits, måste den regelbundet svarvas för att återfå den rätta formen. Därför finns det stora ”undergolvssvarvar” som står inne i verkstäder och som är som en del av spåret, man kör helt enkelt ut tåget på svarven och svarvar hjulen då tåget står på svarven. Man mäter regelbundet hjulens form på verkstäderna och om vissa gränsvärden uppnås, så skickas tåget på hjulsvarvning.

Solberga Station järnvägskonsulter

2021-10-31T18:25:33+01:002021-11-04|Järnväg, Säkerhet, Tåg, Trafik|

Felsökning

Felsökning är i första hand en strategi för att lokalisera ett eller flera fel som ger upphov till ett problem. Vår konsult Carl Olsson är en hejare på att felsöka och lösa tekniska problem av olika slag.

– Calle, vad är ditt bästa tips när du ska felsöka ett fordon?

Han svarar:

– Jag brukar prata om ”Divide and Conquer”. Alltså, att vid till exempel ett konstaterat isolationsfel i en elektrisk krets, så är det bra att identifiera en naturlig punkt i kretsen (kopplingsplint, kontaktor etc.) och vid denna punkt separera kretsen i mindre delar elektriskt (gärna halvor om möjligt). Delkretsarna kan då mätas upp separat, för att se i vilken del (halva) problemet finns. Den här processen kan vid behov upprepas flera gånger – bryta ned halvan med problemet till fjärdedelar, eller liknande, vid en ny naturlig punkt. Man får dock inte glömma bort att också kontrollmäta själva punkten i sig, problemet kan förstås vara just exempelvis plinten eller kontaktorn (där man valt att koppla isär).

Solberga Station järnvägskonsulter

2021-10-31T18:07:54+01:002021-11-02|Järnväg, Säkerhet, Tåg, Teknik|

TTJ

– Ni pratar om ”TTJ” på järnvägen, vad är det?

Vår konsult Michael Carlsson berättar:

– TTJ betyder ”Trafikverkets Trafikbestämmelser för Järnväg” och är kort sagt trafikreglerna på spåret. Det finns fler regler att tänka på men TTJ ger den gemensamma grunden för hur järnvägstrafik går till.

Solberga Station järnvägskonsulter

Regler för skyltar, märkning och signaler

Den 1 januari i år (2021) började den nya arbetsmiljöföreskriften ”Arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1)” gälla. Regler för skyltar, märkning och signaler ingår i den numera. Vi har fått frågan om det räcker att sådan information är på svenska. Margareta, som utbildar i arbetsmiljö, svarar:

– Reglerna säger att information och instruktion ska vara utformad så att ”den kan tillgodogöras av alla berörda”. Svaret är alltså att det beror på vilka arbetstagarna. Vad behöver de anställda på just den här arbetsplatsen för att just de ska förstå? Det gäller att lära känna människor, för det har bl. a. med tolkning, erfarenhet, språk och uppfattningsförmåga att göra.

– Arbetsgivaren ska se till att alla arbetstagare får aktuell information och instruktion om skyltar, märkningar och signaler som används på den egna arbetsplatsen som har betydelse för hälsan och säkerheten. Man ska förklara betydelsen av skylt/märkning/signal. Så ska man instruera i vilket beteende som gäller när man ser dessa, alltså hur jag ska uppträda och agera med anledning av dem. Vidare ska jag få veta vad mitt beteende ska leda till (eller vad brist på beteende kan leda till), vilka åtgärder dessa skyltar/märkningar/signaler ska leda till. Det sistnämnda har med meningsfullhet att göra, vi människor behöver förstå poängen med saker och ting för att handla rätt. Signaler handlar förresten både om ljus-, ljud- och handsignaler. Det är viktigt för säkerheten att man har ett gemensamt symbolspråk på arbetsplatsen.

– Vad betyder exempelvis den här bilden? Att man inte ska ha byxor? Inga kortbyxor? Eller är det kalsonger? Eller klädförbud? För något slags förbud är det väl?

Solberga Station järnvägskonsulter

2021-10-18T16:16:58+02:002021-10-21|Arbetsmiljö, Järnväg, Lagar, Ledarskap, Säkerhet|

Förr och nu och vart är vi på väg?

På ånglokens tid var loken dubbelbemannade; en förare och en eldare. De hjälptes åt med uppsikt i färdriktningen, utbytte information och tolkning av iakttagelser, kunde bistå varandra om något hände. När elektriska tåg kom blev eldaren lokbiträde som såg efter det maskinella och bidrog till uppsikt i färdriktningen. Fordonen moderniserades, inte heller lokbiträde behövdes och lokföraren blev ensam i hytten.

Antalet olyckor som berodde på bristande uppmärksamhet ökade. I sin ensamhet drabbades lokförarna bl.a. av ”mikrosömn” och somnade. Det var en känd risk, redan 1856 byggdes loken medvetet utan hytt för att ”fartvinden skulle hålla lokbesättningen vaken”. Arbetsmiljöhänsyn gjorde att man åter byggde hytter. Vad göra? Lösningen blev teknik: tågskyddssystemet ATC (Automatic Train Control) som övervakar förarens vigilans och ageranden. Olyckor av det slag som hade orsak i för hög hastighet eller missade inbromsningar försvann i princip helt och är en viktig del i vår höga trafiksäkerhetsnivå på järnvägen idag. Faran med ATC finns i situationer när ATC inte kan ge stöd så lokföraren behövs än.

Vad händer om vi tar bort människan ur ekvationen helt? Önskemål finns gällande tågvärdar, som man vill ersätta med kameraövervakning. Om det händer något bland resenärerna eller om en olycka inträffar så kan en kamera dock inte agera som en människa skulle göra i att ta tag i, reda ut och vara nära.

Någonstans finns alltid ett gränssnitt maskin-människa. Även om tågen skulle framföras helautomatiskt så skulle det behövas en övervakning av dem. Den mänskliga faktorn har någonstans sin del både i det som fallerar och det som fungerar.

Solberga Station järnvägskonsulter

Driftplatssignaturer på järnvägen

Järnvägen är nog landets förkortningstätaste bransch, möjligen tillsammans med militären. Med detta följer också att man ibland uttrycker sig i förkortningar i det interna ”fikonspråket”.
Värst är driftplatssignaturerna, ”stationsbeteckningar” för att säga det ur resenärsperspektiv.

Att man just här behövde använda förkortningar, och korta sådana, har med kommunikationen att göra, ty i början (fram till telefonens ankomst) administrerades den dagliga säkerheten på järnvägen med hjälp av telegrafen. De tidiga banorna var först ut med att få de korta signaturerna, därför betecknas än idag Göteborg med G och den andra ändpunkten på första banbiten från Göteborg med J, nämligen Jonsered. Alingsås är A, Malmö M, Nässjö N och Ystad Y. Detta har också fått till följd att Ö, som vore en naturlig förkortning för Örebro eller Östersund, istället betecknar Örtofta (nästan mitt i Skåne, med sockerbruk).

Stockholm är special, ty här fanns från början Södra station (upp mot området som kom att heta Södra Bantorget och senare Medborgarplatsen) och lite senare Norra station (som på den tiden låg vid Norra Bantorget, se bild, med nuvarande adressen Torsgatan 11). Hur skulle dessa stationer betecknas och förkortas? Jo, man gjorde så att Södra station blev Sst och Norra station Nst. Utläst blev det då Södra station Stockholm, respektive Norra station Stockholm. Och när sen sammanbindningsbanan öppnades 1871 och Centralen tillkom fick den förkortningen Cst enligt samma princip, Centralstationen Stockholm.

Och när vi järnvägare pratar internt blir det ibland ”jag måste in till Cst och vända”, även om jag kanske menar att jag ska gå eller ta bilen eller tunnelbanan dit.

Solberga Station järnvägskonsulter

2021-09-27T20:39:14+02:002021-10-05|Järnväg|
Till toppen