Vi talar numera om dialog mer än om diskussion – är det bara en slump eller ett ordklyveri?
Dialog kommer från grekiskans ”diá logos”, genom samtal, via tal/språk. Dialog handlar om att lyssna, lära av varandra och tillsammans skapa mening och ny kunskap. Diskussion kommer från latinets ”discutare”, skaka isär, och handlar om att undersöka, pröva, smula sönder motparts argument eller söka konsensus. Debatt kommer från franskans ”de battre”, kämpa av/från, slå sönder motståndarens argument och försöka övertyga.
Har du hört en debatt där en part säger ”ja, du har rätt, jag ska ompröva min hållning i frågan”? Antagligen inte, det ligger inte i debattens natur. En gång hade vi ett samtal med en person som hävdade saker utan att lyssna nämnvärt på övriga. ”Nu försöker du bara vinna”, menade vi. ”Ja, det är klart att jag gör, det ligger implicit i alla diskussioner att försöka vinna” svarade han. Visst är det så. Frågan är då om diskussion/debatt leder till lärande och de bästa slutsatserna, lösningarna och vägarna framåt? Dialog är ett bättre verktyg för det.
I diskussioner och debatter utgår man från det man vet, vilket innebär att de bottnar i dåtid. Man påstår, hävdar sin ståndpunkt, försvarar sin position. Begränsningen ligger i att ”starkast vinner” och det kan vara den med mest makt, status, tålamod, förmåga att sätta ord på sina tankar… Blir det bäst för alla då? I dialoger söker man lärande i syfte att framåt skapa nytt, utveckla, förbättra. Framtiden är i fokus och taktiken är att fråga och ifrågasätta sig själv, övertygelser, normer… 1 + 1 = 3, skulle man kunna säga, tillsammans i samverkan är vi större än var för sig och kan spränga gränser.
Idag boktips: ”Dialogen: och konsten att tänka tillsammans” av William Isaacs.
Bild: Pixabay/Peggy_Marco
